På 1800-talet började man bygga hus på torpargrund. Metoden var ett sätt att lyfta husen från marken för att undvika fuktskador på virket. Natursten placerades direkt på marken och en mullbänk skottades upp mot insidan av muren. Huset placerades på denna grundmur.

Eldstaden värmde torpargrunden

Torpargrunden hölls varm genom att eldstaden gick hela vägen ner i grunden och spred sin värme som förhindrade att det blev fuktigt med påföljande mögelskador. Man lämnade gluggar öppna i grunden för att låta katten jaga möss under huset, s.k. kattgluggar. Torpargrunden är föregångaren till dagens krypgrund. Om torpargrunden har problem med fukt, är åtgärderna de samma som för en krypgrund.

Läs mer om krypgrund